Igår tänkte jag först gå på yoga men ändrade mig. Jag hade nämligen glömt träningskläderna hemma. Så jag bestämde mig för att gå förbi min nyfunna fantastiskt duktiga massör och få fötterna masserade. Jag närde ett hopp om att han skulle kunna trycka förkylningen ut ur örona på mig.

Shifu - mäster - hade dock inte tid, han höll på att massera en gammal gubbe. Han rekommenderade mig att ta en överkroppsmassage hos hans kollega först, så att fotmassagens skulle ta bättre. Han tyckte nämligen att jag var för spänd i axlarna. "Och så kan han ju passa på att guasha:a dig lite också, så du blir av med förkylningen" sa han, och det var jag inte sen att nappa på. Inte för att jag visste vad guasha var, men jag litar på shifu!

Hans kollega var ganska ung och rätt söt och väldigt blyg. Han bad mig lägga mig på britsen och jag fick en handduk om kroppen. Byxorna behövde jag inte byta ut mot hans fina röda disneyshorts, sa han. Han masserade och masserade och varje liten punkt han tryckte på gjorde ondare än den innan. Sedan började han guasha:a. Han tog lite olja och började skrapa med något på min rygg. Det sved lite men gjorde inte så ont. Kändes lite konstigt, men inte så farligt, ändå. Till slut undrade jag vad han skrapade med och han sa "ett fat". Jag förstod inte vad han menade, så då sa han det igen och höll upp - ett litet fat som man brukar ha soya på när man äter sushi. Sen fortsatte han skrapa. Jag frågade om man inte blir väldigt röd när man skrapas sådär och då sa han "Jo, men det går ju ner på bara tre-fyra dagar." så det skulle inte vara någon fara.

Jag tror det var första gången han masserade och skrapade en sån stor vit val som jag, för han såg lite förskräckt ut efteråt och sa "Det blev ganska rött..." Jo, tyckte jag, jag har ju ganska vit hy. Han gjorde stora ögon och nickade bestämt! Jag är nu helt blåröd på ryggen, det var tydligen mycket välbehövligt. Läs mer här om metoden han använde.

Under tiden jag masserades låg jag och lyssnade på farbrorn som blev masserad av shifu. Han var väldigt pratsam och pratade bland annat om hur jobbigt det var när man hade för lite yin i kroppen. Det var så svårt att tillföra, det fanns ju mest i sjögurka, abalone och andra dyra saker. Yang däremot var jättelätt, det var bara att äta lite lammkött (får och lamm uttalas yang) så var det fixat.

Shifu lyssnade med ett öra på pladdret men när de kom in på jobb sa han att det hade varit så väldigt få kunder dagen innan. Farbror visste besked! "Det var ju mitten på spökmånaden igår, då har ju folk inte tid att komma hit, de måste ju hem och offra till gudarna, fattar du väl! Som jag som har företag, jag måste offra den femtonde, då jobbar jag hela dagen, går hem och offrar och sen är det mat och sova, jag har ju inte tid att springa hit till dig fattar du väl!"

Eva på afrikakontoret berättade idag att hon hade varit vid havet och badat i helgen och sugit omkull av en våg och nu hade stora blå- och skrapmärken på ryggen. När hon kom hem sa hennes mamma "Där ser du, man ska inte åka till havet under spökmånaden!".

Vad gäller gamla traditioner berättade en vän att när hans far dog för inte länge sedan så fick sönerna - fyra stycken - dela på arvet medan döttrarna - fem stycken - inte fick ett öre. Sonhustrurna var dessutom mycket snåla och ville absolut inte dela med sig till sina svägerskor. Min vän var testamentsexekutor. Mycket krångel!

93-09-02

Idag när jag kom och slog mig ner med visumdatorn för att kolla folk frågade Oscar: "Inger, vågar du slå ihjäl kackerlackor?" När han frågar saker ut ur det blå på det där sättet vet jag att det är nåt på gång. "Nja, jag är väl inte så förtjust i dem, men om jag måste så gör jag väl det." Han suckade och sa, "Ja, jag misstänkte väl det. Och hon den långa i Kanton, hon som var här, hon är säkert inte heller rädd. Hon såg inte ut som nån som var rädd för kackerlackor."

Så kom det... I förra veckan var han nere i Taichung för att städa ur sin dotters lägenhet. Hon ska ju börja skolan igen och har inte fått plats i sovsalarna på universitetet utan hyr lägenhet med en kompis. Så pappa åkte ner och fixade och donade och såg till att det var rent och snyggt i lägenheten så att dottern kunde bo där. Hon åkte ner igårkväll och så... Kom det en kackerlacka och såg sig om i lägenheten. Båda flickorna blev hysteriska och skrek och skrek. Till slut samlade de sig, hoppade ner från sängarna och rusade till några kompisar som bodde i närheten. Inte kunde de tänka sig att gå tillbaka till sin lägenhet, det fanns ju kackerlackor där!

Så nu måste Oscar ner och fixa. Förhoppningsvis lyckas han övertyga henne om att hon ska bo kvar - hyran är ju betald för hela terminen.

Jag undrade om de inte hade kackerlackor hemma? Jo, men det är ju han som får slå dem. Han avskyr dem också, men är inte lika rädd som dottern och hustrun. Så han jagar dem med giftburken och flugsmällan medan dottern står i soffan och skriker. Oscar hoppas nu på att hon snart ska hitta en pojkvän så att han slipper åka och hämta och lämna varje helg och framför allt slipper åka 15 mil enkel resa för att slå ihjäl en kackerlacka. När jag hintar om att hon kanske är aningens bortskämd ler han bara och säger "Inget att göra åt. Enda barnet!"

Nu har jag just kommit hem från bokcirkeln. Det är så otroligt trevligt att träffas några stycken och diskutera böcker. Idag var det dels "Alias Grace" av Margaret Atwood och dels "Taipei People" av Pai Hsien-Yung. Som tur var hade jag och Georgie läst "Alias Grace" och Jane och Natasha hade läst "Taipei People" så vi kunde alla njuta av båda. "Taipei People" är en taiwanesisk klassiker som jag genast ska sätta tänderna i, den verkar mycket intressant!

93-09-06

Alla utlandssvenskar vill ha en kräftskiva. Alltså måste vi ordna en. Eftersom detta numera faller på Mathias lott tänkte jag att jag skulle slippa i år. Icke sa nicke, Mathias är ju i Sverige och ser till att den svenska osten och de svenska brännvinskryddorna kommer till Taiwan. Så nu fixar jag kräftskiva. Igen.

Tyfonen som var på väg rakt mot ön svängde tack och lov norrut och hotar nu Japan. Den största tyfonen som hotat Japan på trettio år. Skönt att den inte kom hit.

Jordbävningar har de haft i Japan också. Vi har sluppit de värsta, men nu kommer de säkert tillbaka, vi ligger ju på samma förkastning. Härommorgonen när jag var på väg in i köket för att fixa frukost såg jag plötsligt Christians tekopp börja dansa på bordet och fläkten som stod på golvet höll lika plötsligt på att trilla omkull. Jag ropade på Christian och frågade om han kände något, men det gjorde han inte. Inte jag heller. Så vi tänkte att det var nog vi som trampat på en lös planka eller två. Väl på jobbet kollade jag jordbävningssidan och jovisst, det hade varit en lätt jordbävning just då. Om man går när det är en lätt jordbävning märker man den inte, slöt vi oss till. Och det var ju skönt att veta att tekoppen och fläkten inte ruskades på av ett spöke.

I lördags tog vi en bergspromenad och kom ner i ett fantastiskt vackert område, fullt med gravar. Det var flera berg som var helt överbyggda med gravar och det var ett otroligt vackert hus mitt i. Med tanke på hur vidskepliga taiwaneserna är undrade vi vem som skulle vilja bo mitt i begravningsplatsen. När vi tittade närmare på huset upptäckte vi att det bara hade ett fönster på varje sida. Det var ett 15-våningshus för gravurnor.

Det var en vindlande bergsväg med små, små vita och röda hus på båda sidor. Luften var full av jasmindoft och tallarna växte höga. Det var som att vara vid Medelhavet, helt fantastiskt. Vi kom fram till att det måste vara det säkraste stället att vistas på under spökmånaden - alla spöken och gastar är ju någon annanstans och skrämmer folk!

93-09-12

Nu är det dags att förändra sig! Tills allt pekats om och fixats till ligger sidan på denna adress. Allt är inte riktigt som det ska än, ha överseende med vissa små buggar. Den här sidan kommer ligga kvar som en länk, så att man kan se skillnaden.