Återigen en av dessa underbara taxichaufförer. Denna gång var det en liten tant som körde. Hon pratade för sig själv, bubblade på om hur man måste ha en filt på knäna för att inte bli förkyld, sa att luftkonditioneringen kanske var för hög etc. Sen frågade hon om jag var amerikan, och jag sa att jag var från Sverige. "Sverige... Vad ligger det nära?" Europa visste hon var det låg, och norra Europa var väl en dimmig föreställning.

Sen frågade hon hur länge jag varit här och när jag sa fyra månader utbrast hon "Men... Pratar ni kinesiska i Sverige?"

Nyår var rätt trevligt, efter att jag åkt och lämnat Christian på flygplatsen (han hävdade att han skulle fira tolvslaget sju gånger) så åkte jag hem och gick på salong för att tvätta håret. Underbart skönt, man får massage i axlarna, håret konstfullt tvättat och det avslutas med en huvudmassage innan nästa person kommer och torkar det åt en.

Sen piffade jag till mig och åkte ut för att träffa Wiebke och Thorsten vid stadshuset - det skulle vara något stort där. De hade varit på Tosca och trängde sig på tunnelbanan och fick tränga sig av igen. Dock är vi alla så långa, så det är inga problem att hitta varandra. En lång blond tyska syns!

Vi trängde oss bort till Stadshuset och där var det smockfullt med folk. Verkligen totaltjockt! Vi trängde oss för att komma till ett ställe där vi såg scenen - det gick "tåg" med folk i olika riktningar, det gällde bara att hänga på åt rätt håll - och när vi kom till ett bra ställe stannade vi. Det var ca 200 meter till scenen, men vi såg utmärkt eftersom 173 cm + 4 cm klackar gör att man verkligen är huvudet högre än alla andra. Synd om dem bakom, dock...

Den som hädanefter säger att "kineser firar inte västerländskt nyår" ska jag personligen skratta rakt upp i ansiktet. Det var verkligen massor av folk, och det här var bara ett av säkert fem ställen i stan som hade stor fest. När tolvslaget närmade sig räknade alla ner i 30 sekunder och sen blev det jubel och fyrverkerier innan konserten fortsatte och folk började knalla hemåt.

Lite fascinerande att gå mitt på gatan i Taipei utan bilar!

920106

En svår bokhandelsabstinens grep mig idag och jag åkte iväg till den största Eslite, den som är öppen 24 h om dygnet. Det kändes att jag inte varit där på över en månad, det fanns massor av nytt, bland annat en bok av senaste nobelpristagaren Kertesz. Flanerade omkring en stund och plockade på mig böcker. Hamnade framför hyllan med Gender studies och fick syn på en chockrosa bok med den något vågade titeln "Erotic Colour prints of the Ming Period" som jag eftr lite tvekan tog ut ur hyllan. Det stod en kille framför mig, därav tvekan... Han gick sin väg bara en liten stund efter att jag plockat ut det enda exemplaret ur hyllan, så jag gissar att han tvekade lite för länge.

Till slut gick jag hem med en hel kasse bökcer och magen började påminna mig om att jag faktiskt inte ätit middag - klockan var nu snart nio! Tog lilla tvåan hem, den går fortast, och hade en otroligt pratsam chaufför som hela tiden berättade att hans buss minsann gick snabbast och höll tiderna. Han var riktigt underhållande. Fick han en fråga han inte kunde svara på hänvisade han genast bakåt till en civilklädd kollega som "visste allt".

Köpte mig en hotpot och språkade en stund med tjejen som sålde. Hon undrade varför jag kom hem så sent och när jag sa att jag fatnat i den farliga bokaffären skrattade hon. "Men har du inte ätit sen lunch? (mycket förebrående blick) Orkar du gå hem nu då?"

Nu har jag suttit uppkrypen i sängen och bläddrat i mina fynd:

A history of Dictionaries - på kinesiska. En helt underbr bok! Börjar med en essä om hur ofta tv-översättarna skriver fel tecken (!) och hur varje människa behöver kunna använda lexikon eftersom de är som frukten och grönsakerna i en måltid, dvs hjälper matsmältningen. En tidslinje över de viktigaste lexikonen i väst och i Kina är bara en av alla de otroligt intressanta idéer någon skrivit ner.

Rose, Rose I love you - både på engelska och kinesiska. En av de få taiwanesiska böcker jag hittat som översatts till engelska.

Kaddish for a child not born - Kertesz, på engeska.

Atonement av Ian McEwan på engelska. Han skrev en annan bok jag gillade och jag läste om den här i DN idag, den har tydligen just kommit på svenska.

Slutligen (ja,jag vet att ni är otåliga):
Erotic Colour prints of the Ming Period - på engelska. En helt fantastisk bok av en holländare som på 50-talet hittade gamla kinesiska erotiska målningar, sådana som det bara finns ett tiotal kvar av, i en affär i Tokyo. För att göra dessa tillgängliga för den övriga sinologivärlden publicerade han dem i en bok som nu har kommit i nytryck, eller faksimil är det nog, handskrivet... Otroliga bilder likt de där indiska eller japanska erotiska bilderna man kan se ibland, och till detta alltså översättningar från orginalet. Dessutom orginaltexten längst bak, skrivet på klassisk kinesiska.

Tydligen finns väldigt lite forskat om kineser och sex, eftersom deär så pryda, så holländaren fortsatte av bara farten och skrev en bok till. Den köpte jag dock inte.

En rolig sak som man kanske inte tänker på direkt är att man kan se väldigt myckt i dessa erotiska teckningr. Inte bara hur de hade sex, utan hurdana underkläder de hade på 1500-talet, hur hemmen var inredda och frisyrerna såg ut etc! En gudgruva för historiskt intresserade, alltså!

Men nu är det dags för lite Anna Karenina innan jag somnar. Värmeelementet står på, jag är invirad i duntäcket och har varma sockor på mig. Igår sov jag i fliströja halva natten. Det är svinkallt!

92-01-13

Idag var det Mr. Liu som körde morgonbussen. Mr. Liu har klotrunt huvud och är väldigt snäll. Jag åkte med honom några gånger precis när jag flyttat till Neihu, men har inte sett honom på rätt länge. Förrän förra söndagen då jag hade varit inne i stan på dagen och åkte hem. Då sa han "Nämen hej, det var länge sen! Jag trodde inte du åkte med våra bussar längre!" Tänk, till och med busschaufförerna har koll på mig här!

Det är kallt igen, riktigt kallt. Fast idag var det lite sol, så det kanske blir varmare vad det lider. När vi var på bio igår och såg "Tomten är far till alla barnen" höll jag på att frysa ihjäl inne i biosalongen. Knappt mer än 15 grader inne!

Bio, ja. Jag tog med mig Lihui och Kunfeng när Anette och jag skulle på bio. Jag vet inte om just "Tomten är far till alla barnen" är den bästa film för en kines att se, även om den är rolig... Den kinesiska översättningen var, såvitt jag hann läsa, rätt bra. Men de hade missat många svordomar. Jag förstår ju i och för sig att det är svårt att översätta "Ungjävlarna" eller "tomtejävel", men ändå...

Söndagseftermiddagen tillbringade jag i affärer. Först skulle Lihui köpa ett par presenter, så vi knallade omkring i varuhusen och butikerna kring Ximending, men hittade inte så mycket. Sen åkte jag själv till Living Mall, ett shoppingcenter som tydligen är Sydostasiens största. Jag säger bara "Skärholmens Centrum - släng dig i väggen!!!" Samma sak med soukherna i Dubai och liknande!

Jösses! Jag har aldrig varit i ett större shoppingcenter, eller ett mer påkostat. Det var 12 våningar - två gånger! Hela stället var byggt som en boll, och i det var en mindre boll som man tog en blåljusblinkande rulltrappa in i. Och affärerna - man kunde köpa precis allt vad man kunde önska sig. Jag var på jakt efter Marlboro, som ska jobba där. Hittade inte hennes affär, dock, så jag ringde henne och bad henne komma och rädda mig - jag var helt vilse. Tyvärr jobbade hon inte igår, men hon talade om var hennes Tintinbutik låg, så nu kan jag gå dit och hälsa på henne någon annan gång.

Jo, och det är naturligtvis öppet 24 timmar om dygnet! Om man, mitt i natten, skulle vilja veta hur det egentligen var med Tintin i Tibet, så kan man gå dit och kolla!

Igår hade vi svenskpub, den första sen Lucia. Fyra personer hade anmält sig, så jag och Peter traskade dit och beredde oss på en långtråkig kväll i sällskap med endast några personer.

Efter ett tag började dock folk droppa in, och när klockan närmade sig åtta var vi 20 pers! Jättetrevligt, vi hade långbord på en av barerna och det var allmänt skoj. Det är roligt att träffa lite svenskar då och då, prata strunt och dricka en god drink. Dessutom åt jag Chef's sallad till middag och den var fantastiskt bra. Det kan ju i och för sig bero på att jag inte har ätit färska grönsaker på väldigt länge...

92-01-26

Igår hamnade jag på ett väldigt mystiskt möte...

En svensk väninna, Ylwa, hade träffat en taiwanesisk tjej på nätet och berättade naturligtvis att jag är här. Jessie mailade och skickade sms och vi pratade lite då och då. Trevlig tjej. Hon ringde någon gång, främst för att lära sig hur man uttalar just "Ylwa" och för att småprata lite.

Så frågade hon om jag ville komma med på en föreläsning om nutrition på onsdagskvällen och jag tänkte att, varför inte? Vi skulle träffas klockan halv sju och vi satt och småpratade lite. De talade sig varma över hur duktig denna lärare var och hur bra hon lärde ut allt om näringsriktig mat, hur man ska träna osv. Jag kände mig nödd att ställa en liten fråga "Om vi nu ska på en så intressant och bra föreläsning om näringsriktig mat, varför sitter vi då här på McDonalds och äter?". För att det var närmast...

Jessie och hennes vänner var trevliga, men lite väl övertrevliga... De kändes lite för mycket, helt enkelt.

Föreläsningen var i ett litet rum ovanför ett café. Den var bra, och jag förstod i stort sett allt, utom kanske lite väl tekniska termer om hjärta och sånt. Men då och då avbröts föreläsningen av att läraren frågade någonting och när någon svarade fick den en applåd! Kändes lite konstigt.

När allt var klart satte vi oss i en ring och så fick man berätta om sig själv och vad man tyckt varit det bästa med dagens föreläsning. Kändes också väldigt konstigt...

De försökte övertala mig att komma på en annan föreläsning på fredag, men jag har redan en grej inbokad. Då var det självklart "Då kommer du på måndag!" - jag hade inget val.

Jag vet inte riktigt varför jag har en konstig känsla för det. De var trevliga som sagt, men de var lite väl glättiga. Lite för mycket "Åååååååååååååh, vad du är duktig som kan kinesiska!!!!!!!". Lite för många utrop, för många utropstecken och för många höga skratt i falsett. Dessutom tror jag att de försökte bjuda in mig till en MLM-träff och det är jag inte alls intresserad av. Jag säger tror eftersom det inte stod någonstans, men reklamen såg väldigt suspekt ut...

Skyskrapan brinner...! Den stora byggnaden de bygger här bredvid brinner. Det brinner i "bottenbyggnaden" och lågor slår ut genom taket... Brandkårens stegbilar är för korta och vattnet når inte fram. Ben , en kollega som är inblandad i bygget genom det svenska företaget Envac som sköter sophanteringen i skrapan, sprang ut för att titta. Det verkar vara en otursförföljd skrapa, i den stora jordbävningen i januari förra året ramlade en lyftkran ner från bygget - typ 50 våningar upp - brakade ner i gatan och dödade några på vägen.

92-01-17

Skyskrapan har slocknat nu. Det som beskrivs som "A fire on the roof of the 101-story Taipei Financial Building's shopping complex rages out of control as firefighters rush to the scene" i tidningarna idag var en liten brand - ok, med stora lågor - i plasten på taket. En svetsloppa antände plasten och på tv såg det riktigt läskigt ut. När Ben hade hämtat sina kollegor från brandhuset insåg vi dock att det inte var så farligt. En av dem sa "Vi hade ingen aning om att det brann förrän Ben ringde!".

Ikväll ska jag på fest hos Cheng-may, det ska bli jättekul! Massa dricka, god mat och mycket folk.

Igår tog jag mig en långsam promenad hem, på vägen till puben i tisdags åkte vi nämligen på en gata med bara möbelaffärer. De har ju såna där kluster här, kommer man på fel gata kan man inte köpa någonting annat än skruvar. På den här gatan kunde man alltså köpa möbler, mest soffor. Massor av otroligt fina saker, designsaker som är gjorda här och kostar en spottstyver! Dessutom kan man få allting ändrat - är soffan för lång? Inga problem, vi kortar av den! Är den för hård/mjuk/hög/låg? Det fixar vi, det tar en vecka! Helt otroligt. Min favoritsoffa, som jag dock inte kommer att köpa, var en soffa som var gjord för att sitta och prata i. Det var som två fåtöljer satta bredvid varandra, så att man liksom satt med benen åt varsitt håll.

Imorgon ska jag dock till Miljöförvaltningen och titta på de saker de säljer, de tar nämligen reda på möbler som folk slänger och fixar till dem för att sedan sälja dem för en spottstyver. Ingenting kostar mer än 3000 NT stod det i tidningen Oscar kom med.

Jag undrar lite över USA... Är de verkligen riktigt kloka? Nu ska de registrera alla män över 16 år från vissa länder som kommer in i landet, för att kunna hålla koll på terroristerna! Det är ju skönt att veta att världspolisen bestämt att inga kvinnor kan vara terrorister!

Åh, jag är så glad! För ett par månader sedan, i oktober, kom två journalister hit och frågade om jag kunde hjälpa dem med att ordna sponsring för deras tripp till Stockholm och Helsingfors, de ville nämligen titta på julmarknader och skriva om det. Jag ringde, mailade och fixade och lyckades få till ett jättefint program till dem med hjälp av Stockholms turistbyrå, sponsrat hotell av Nordic Hotels och en tripp till Fredhälls badhus - jättekul! De åkte i slutet på november och var i Stockholm över första advent.

Sen bjöd jag in dem till vårt Luciafirande och nu igår kom Sophia upp på kontoret och hade med sig artiklarna hon skrivit. En julmarknadsartikel med olika marknader från hela Europa, där de talade om Stockholm och Skansen, men också en helsidesartikel om Stockholm och olika saker man kan göra där! Nordics Ice Bar var nämnd, webadresser till olika turistbyråer och vårt telefonnummer! Fantastisk reklam för oss! Sophia hade blivit helkär i Stockholm och ville åka tillbaka igen i sommar - och skriva ännu mer! Detta ska jag skicka till Turistrådet och andra instanser som inte vill ge oss någon turistbudget!

Jag vet inte om jag talat om att alla kineser är galna i att fota sig? Man kan ta foton i automater överallt och så målar man lite på dem och det blir så fint, så fint. Eller hur?

92-01-21

Igår fick jag äntligen tag på en glasmästare. Han kommer och kollar fönstrena ikväll och jag hoppas att han kan täta dem ordentligt.

Till lunch blev jag plötsligt modig och beställde nudlar i tomatsås - trots att jag hade ny, ljus tröja på mig... Det gick bra, som tur var, inte ett enda litet tomatstänk på min nya fina tröja!

Fredagens party var väldigt trevligt, massa folk jag inte träffat på länge och följaktligen inte kände igen. Lite pinsamt, men sen gick det bra, de förlät mig. Massor av stark dricka bjöds tillsammans med olika spännande maträtter. Jag träffade flera nya intressanta människor som jag hoppas på att träffa igen!

92-01-24

Attans också. I vår personalhandbok står att alla svenskar, oavsett om de är lokalanställda eller utsända, ska ha svensk semester. Alltså är jag berättigad till fem dagars semester till. Men, nu säger personalavdelningen: "Texten i Personalhandboken är inte korrekt. Vad som gäller är att alla svenska lokalanställda på handelskontoren = statliga myndigheter, omfattas av svenska semesterbestämmelser. I och med att kontoret i Taipei inte är en statlig myndighet gäller inte dessa bestämmelser för det. Vi skall ändra detta i Personalhandboken."

Annars var kompetensutvecklingssamtalet bra, jag fick igenom massor av det jag ville. Mycket nöjd med mig själv!

Men annars är allt fint, vädret går förhoppningsvis mot varmare och jag börjar planera min Sverigevisit i sommar. Troligen kommer jag till midsommar, det beror lite på hur vi kan lösa allt här. Ska bli skönt att få komma tillbaka till Sverige ett tag igen!

På söndag ska jag gå i bergen med Oscar - klockan sex på morgonen. Huvva.

Idag fyller Figge år. Hipp, hipp, hurra!

Jag var just på en lunch med de andra europeiska kontorens visaansvariga. Mycket trevlig lunch med fantastisk mat och gott vin. Delade taxi tillbaka till kontoret med den italienske vicerepresentanten, en kille i 35-årsåldern. Vi pratade och jag undrade om han kunde kinesiska, men han sa att han först måste lära sig behärska engelskan, och det var ju helt sant. Han var mycket trevlig och vi pratade mat och annat. Han vågade aldrig äta något ute på stan, för han var rädd för att bli sjuk.

"Jag måste vara rädd om min hälsa, för jag röker och jag är överviktig..." (han ser ut som FVS, ungefär, kort och tjock och har ett litet skägg) När jag tyckte att han kanske skulle sluta röka istället för att inte äta tyckte han att jag var dum.

När vi klev ur taxin och in genom svängdörrarna höll han på att ramla: "I am a little bit drunk..."

92-01-27

I fredags när jag skulle gå hem lyckades jag på ett outgrundligt sätt dänga knät med full kraft rakt in i kanten på en dörrkarm. Aj.

Var på väg till fotmassagen och min söta fotmassageterapeut gnuggade in salva även på det blånande knät. Han satte på ett tigerbalsamplåster också och gav mig stränga order att hålla mig stilla på lördagen, så kanske jag kunde klättra i bergen på söndagen.

Efter en otroligt dålig film - "Two weeks notice" - med Hugh Grant och Sandra Bullock - gick vi och åt en japansk middag på lördagen, Wiebke, Thorsten, "the girls" och jag. När vi ätit klart och jag skulle ner från tredje våningen insåg jag att det inte skulle bli någon bergsklättring för min del, så jag ringde Oscar och meddelade att han inte behövde komma och hämta mig klockan 06 nästa morgon. Tyvärr.

Så söndagen tillbringade jag arbetandes. Jag fick för mig att byta ut myggnätet i dörren, det hade tydligen inte bytts på ett antal år. Glatt gick jag och köpte nytt nät och ställde mig sedan och började skruva. Det var nog för såna här situationer som jag fick en sån fin bok i julklapp av min mor (recension kommer senare).

Kunde snart konstatera att skruvarna inte hade rubbats sedan huset byggdes, minst, och skruvmejseln gav mig blåsor i händerna.

Och snart ska jag också lära mig, att när jag vill köpa någonting ska jag FÖRST gå till Wangwang och titta, och om de mot förmodan inte skulle ha det jag söker kan jag gå någon annanstans. Men det visste jag inte igår, eller kom inte ihåg, så jag knatade bort till elvaruhuset en bit bort. Där förstod de inte vad jag menade när jag sa att jag ville ha en maskin som gjorde små hål... När de väl förstod konstaterade de att de inte hade några såna.

Så då gick jag till Wangwang, tvärs över marknaden. De har allt, och jag menar allt. Där hade de tre olika skruvdragare, en uppladdningsbar för ynka 680 NT som jag glatt köpte och anföll min dörr med.

Efter lite trivsamt småprat med grannen (hon hade tröttnat på sina fyra vuxna döttrars alla skor, och köpt ett skoskåp att sätta upp i trapphuset) och diverse svordomar över rostiga skruvar fick jag till slut loss de två ramarna där nätet satt fast. Så mycket damm har jag aldrig sett i hela mitt liv! Och ni som känner mig vet att jag har sett mycket damm!

Efter några fler svordomar över att nätet inte riktigt ville som jag, fick jag också upp dem igen, och satte dem på plats med hjälp av min lilla vita skruvdragare - en flickas bästa vän!

Jinghua ringde igår också, och bjöd in mig till hennes mor över nyår. Det är tradition att alla gifta kvinnor åker hem till sina föräldrar på annandagen, efter att ha firat nyårsafton med makens familj och varit i templet på nyårsdagen. Så hon undrade om jag hade lust att hänga på, och ha lite trevligt på södra delen av ön. Sånt kan man ju inte tacka nej till, så på lördag bär det av söderut. Det ska bli väldigt roligt!

Titta där, ett fotoalbum!. Jag gick ut på min lilla marknad där man kan köpa precis allt, och dokumenterade lite olika saker.

92-01-28

Jaha, det blir inga barn förrän år 2006! Nu är det nämligen getens år som stundar (första februari byter det) och det är ett sällsamt olyckligt år att vara född i, för då är man dömd till ett hårt liv - getter som föds på vintern har svårt att hitta mat. Sedan kommer apan och alla vet ju att apor är väldigt instabila personligheter! Därefter är det dags för tuppen och det är ju inte heller bra, de letar ju alltid efter mat!

Faktum är dock att sjukhusen på fastlandet är nerringda av oroliga föräldrar som vill att deras barn ska födas före årsskiftet, i det lyckliga hästens år! De tar till och med till ett kejsarsnitt för att vara på den säkra sidan årsskiftet! En man förklarar det såhär: "I don't believe people born in the goat year are ill-fated, I just don't want my son to grow up with the feeling he was born in a bad year and use that as an excuse not to excel."

Eller vad sägs om detta: "I guarantee you, nine out of ten of my friends would ask me 'When was your baby born? Is he of the goat or horse year? Why didn't you have him born in the horse year instead?'" Och sedan den ultimata ursäkten: "It would be too much trouble to explain."

92-01-29

Här är mitt horoskop - jag är född i grisens år - för nästa år:

This will be a stable year for Pigs. You will receive a lot of help from people, and everything will be going well, especially for those born in 1947. Pig men will find successful careers. Pig women will have enjoyable family lives.

In your career, if you find it's hard to be successful by yourself, tro to work with others. It's not appropriate to move or redecorate your house this year. You will receive more income this year than before, however, don't put your earnings into high-risk investments.

People born in 1923 will have health problems, such as insomnia and headaches. It's not a good year for pig men to drink a lot. Single Pigs will lead complicated but ecxiting love lives.

Och jag som var på IKEA igår för att köpa en hel massa nya möbler! Nu måste jag alltså göra det före fredag...

Är det förresten getens eller fårets år nästa år? Eller kanske lammets, som Joe glatt föreslog? Här är det Sheep, Goat eller Ram... Alla blir "yang" på kinesiska, så det är inte så lätt att lista ut vad som är rätt.

92-01-30

Skönt, idag är sista dagen före nyårslovet. Vi har ledigt i sex dagar, jobbar inte förrän på torsdag nästa vecka. Det ska verkligen bli härligt att få vara ledig!

Med andra ord blir det tunt med uppdateringar i dagboken före nästa torsdag, jag hoppas att ni håller ut...

Usch, jag tycker det är ett oskick att börja ett brev med "Inger!". Gillar inte alls att få mail som börjar med "Inger", oavsett vilket skiljetecken som kommer efter. Det är mycket trevligare med ett "Hej" eller någon annan hälsningsfras! Men inom UD är det standard att skriva förnamnet, så jag får väl vänja mig. Men det känns alltid som om det är någon som skriker åt mig.