|
92-03-03 Helgens lärdom: Om du ska ut och leta lägenhet hos mäklare i Taipei, ha inte kjol på dig. De flesta mäklares transportmedel är, liksom de flesta vanliga människor i Taipei, scooter. Så den första frågan är "Vågar du sitta bakpå?". Klart jag gör. Så får man en hjälm som ser ut ungefär som en kapsyl och som i bästa fall går att knäppa. Om inte, får man kommentaren "Inga problem, jag kör lite långsammare, bara!". Än så länge lever jag, och visade inte alltför mycket av benen, trots den något snäva, knäkorta kjolen jag hade på mig i fredags.
Lägenheterna är dock inte de bästa. Standarden här är väldigt låg, man får vara glad om det inte regnar in och om man har ett kök. En lägenhet hade de rivit ut hela köket ur, en annan hade pokémonklistermärken över en hel vägg och ingen luftkonditionering... Ikväll ska jag se en till som ligger ett stenkast ifrån min nuvarande, där mäklaren lovade följande: Det låter ju bra, vi får se hur det är. Misstänker att åtminstone ett av vardagsrummen är en hall, dock. Jösses, så här dålig i magen har jag inte varit sedan jag hade dysenteri i Kina för tio år sen. Men då mådde jag dåligt också, nu är jag bara lös (underdrift) i magen. Konstigt. Får nog gå och kolla det om det inte ger sig snart. Har pågått över en vecka, trots bröd och vatten-diet i tre dagar, nu.
92-03-04 Lägenheten var rätt fin. Den var stor, jättestor, men lite konstigt planerad. Två pytterum där det precis fick plats en säng och inte mer, ett jättestort vardagsrum och ett "vardagsrum" till som nog snarare var ett stort sovrum med egen toalett. Balkongen på baksidan var enorm, jättestor och fin. Ja? Nä. Den hade ingen luftkonditionering alls och den stora fina balkongen låg precis ovanför en lågstadieskola... Dessutom behöver vi inte så många rum, hellre en mer välplanerad lägenhet. Farbror doktorn lyssnade på min mage (!) och gav mig medicin. Sex olika piller ska jag ta nu, fyra gånger om dagen. Så får vi hoppas att magen lugnar ner sig. Sen var det telefonkväll, först ringde Loverboy i en och en halv timme, sen var det dags för Hedvig och ett lååååångt tjejsnack!
92-03-05 Jag undrar om jag är bioallergiker. Fick för mig att jag skulle se Sagan om de två tornen igår, och traskade iväg till Warner Village, tvärs över gatan. Men den hade slutat gå, så jag tog Timmarna istället. Jag har velat läsa boken länge, men bestämde mig på inrådan av någon att först läsa Mrs. Dalloway och det har aldrig blivit av. Så nu blev det filmen istället. Allergin yttrar sig i träsmak i baken efter halva filmen, myrkrypningar i benen och allmän rastlöshet efter ungefär lika lång tid. Jag tycker helt enkelt att det är otroligt tråkigt att gå på bio, trots att filmen var rätt bra. Det kanske är tålamod jag saknar? Men jag kan ju läsa en bok i flera timmar... Nåja, jag kan ju alltid låta bli att gå på bio. Oscar hävdar att min mage blev dålig efter att jag var och klättrade i bergen med honom, för det var så ansträngande. Jag hävdar att det snarare var kycklingen jag åt förra söndagen. Nja, han är inte överbevisad. Det kanske var de kinesiska spökena på berget som kastade det onda ögat på mig? Han accepterar inte att jag har svenska skyddsänglar som skyddar mig - de kinesiska är ju så många! Men varför skulle de hoppa på mig, när det fanns så många enkla kinesiska mål att attackera istället? Nja, det har han inget bra svar på, kanske min hårfärg?
92-03-06 Hände en lustig grej på cocktailpartyt jag var på igår. Jag kände inte någon, men hittade lite folk att prata med, bland annat en australiensisk kines som heter Thomas. Vi kom fram till att vi hade träffats förut, men kom inte på var. Kanske på något ANTOR-evenemang? Så sa han "Jag träffade en svensk kvinna för ett par veckor sedan, jag kommer inte ihåg vad hon hette. Det var på kemtvätten i International Trade Building." - Det var ju jag!!! Nu har jag försökt få boka en tid hos ett sjukhus för min mage, för den vill sig inte alls. Blöder och har sig. Men det verkar helt omöjligt. För det första har deras mag- och tarmavdelning inte öppet på torsdagar. Och för att kunna boka en tid i förväg måste man redan vara patient så man kan uppge sitt patientnummer. Oscar sa att jag skulle gå dit imorgon bitti och se sjuk och emlig ut. Det får nog bli så, för nu börjar jag bli orolig. Salmonella är väl mest troligt, men då borde det gått över med penicillinet jag fick i häromdagen, och det har det inte. Snarare tvärtom.
92-03-10 Jag var på sjukhuset i fredags, och låtsades att jag inte förstod ett ord kinesiska. Det tog skruv, det var genast en dam där som hjälpte mig från station till station, och läkarsekreteraren sa att hon skulle hålla koll så att jag fick komma in tidigare om det inte var så mycket folk. Jag hade nummer tio men fick komma in som nummer tre. Inte hade doktorn någon aning om vad det kunde vara för fel på mig, men hon tog ett antal prover och så gick jag tillbaka igår eftermiddag för att få svar. Som vanligt när jag är sjuk så var det inget fel på mig. Inga prover var positiva, förutom tyfus, och det spelade ingen roll, sa den nya läkaren, eftersom det provet absolut inte var tillförlitligt. Så det blev nya prover och nya mediciner. Mer imodium men jag slapp antibiotikan den här gången. Och så ska jag tillbaka på fredag och se om de har hittat något nytt i de nya proverna. Mycket frustrerande och jobbigt att vara sjuk när det inte är något fel på mig! Jelena frågade hur länge jag ska vara här, och det vet jag inte riktigt. Det beror på så mycket. Jag har ett muntligt avtal att stanna på den här tjänsten i två år, sen får vi se. Trivs Loverboy och hittar ett jobb, och jag hittar ett jobb efter de här två åren, så kan det dröja längre tid innan jag flyttar hem igen. Och på samma sätt kan det gå fortare. Inatt sov jag med dubbla duntäcken. Det är svinkallt: 10 grader både inne och ute. Och så regnar det.
92-03-11 Oscar hävdar fortfarande bestämt att det är en liten elak ande i min mage. Den gillade mina blåa ögon och mitt röda hår, säger han, och hoppade in i min mage för att leka lite. Han har dock ingen aning om hur man får bort den... Hihi, fick just ett brev från "Investigation Bureau, Ministry of Justice"... Hjälp, vad kan det vara? Jo, en inbjudan till "Spring reception". Utan underskrift. Varför skickar de till mig? Nåja, jag får väl sätta på mig en kjol och gå dit och äta 15 rätter och vara trevlig.
92-03-12 Åh, nu kan jag nästan räkna timmarna. Det är, få se nu... 30 timmar tills Christian landar. Tjohej!
92-03-13 Amerikanare är ju för roliga!!! Denna lilla notis var i tidningen idag:
French-less fries
Det fortsätter: Tänk, jag som såg det totalt tvärtemot! De verkar inte ha koll på det där med synonymtänkande i USA... Jag menar, om man ersätter French med Freedom, måste man ju tycka att de är likvärdiga och utbytbara, eller? Igår fyllde Yunbin en månad, 30 dagar. Det innebär att man firar med röda ägg, och bjuder grannskapet på mat. Man visar att man har lyckats hålla de onda andarna borta från barnet (de är ju i min mage, så det var ingen konst) och det innebär också att mamman äntligen får lämna hemmet. Hon får nu tvätta håret för första gången sedan barnet föddes och får gå utanför dörren. Detta firade Lihui ordentligt! Hon duschade så fort hon klev ur sängen och när jag kom igår var hon på skolan och läste för sin magisterexamen! Så Kunfeng var ensam - nåja - med lilla Yunbin. Att byta blöjor var inga problem, men Kunfeng blev lite putt när Yunbin bara tittade på mig och inte på honom. Sen började han gråta. Ojoj, vad gör vi nu? Inte ville han sluta gråta heller, oavsett vad Kunfeng gjorde. Då kom farmor, Ah-ma! Ser man på, då blev det tyst från lille Yunbin. Farmor, hon kan hon! Kunfeng hävdade att det var för att hon var mycket mjukare än han... Yunbin fick mjölk ur en kopp och var nöjd en stund. Tills farmor gick för att laga mat. Då blev han olycklig igen och slutade inte förrän farmor kom tillbaka och matade honom lite till.
92-03-18 Timmarna är sluträknade. Loverboy är här! Hela helgen har vi sprungit omkring för att kolla lägenheter. Puh! Det är jobbigt att gå runt hela stan, upp och ner, fram och tillbaka. Till olika mäklare, till lägenheter som ser ok ut vid första titten men som när man tittar närmare är otroligt sunkiga. Vi har hittat en lägenhet som ser bra ut. Den ska vi titta på ikväll igen. Vi hittade den genom en mäklare, men sen ringde hyresvärden mig och sa att hon gärna skippar mäklaren och tar det direkt med oss. Så slipper vi betala en halv månadshyra för deras tjänster. Så nu ska jag ringa mäklaren och säga att jag inte vill ha lägenheten så han betalar tillbaka min lilla deposition, sen ska jag träffa hyresvärden i lägenheten och se om vi vill ha den. Det är en stor och fin lägenhet, en fyra. Tre rum och ett vardagsrum, två toaletter och ett kök. Två balkonger varav den ena är stor och fin och som man kan sitta på. Vi får se hur det känns ikväll helt enkelt. Den är fin, vi ska se hur mycket vi kan förhandla ner hyran. Hon vill inte att vi tar upp i deklarationen att vi hyr, för då får hon högre skatt. Men jag får högre skatt om jag inte hyr, så vi måste kompromissa där... Igår var vi på Scandinavian Health Ltd och tittade. Christian söker jobb och Roger som har företaget tycker att han borde kunna fixa ett åt honom. Otroligt intressant att se hur deras fabrik fungerar, de gör medicinska pryttlar som hjälper medicinen att komma in i människan. Typ automatiska sprutor som man kan ta själv, och liknande. Enda nackdelen är att det ligger långt ut åt helvete. Halvvägs till flygplatsen och bussar finns det inte många. Så det är bil som gäller om han ska jobba där... I lördags skulle vi åka och se på en lägenhet, och när vi kommer dit säger killen "Vi tar er på scooter, är det ok?". Christian bleknade lite men kunde liksom inte backa ur, så han satte sig bakpå och så for vi iväg. När vi kom fram sa Christian "Det där var ju skitskoj!", så nu funderar han på att köpa en egen...
92-03-19 Puh. Igår såg vi en lägenhet som låg i korsningen av två hårt trafikerade gator. Det gick inte att öppna fönstren - om man gjorde det hörde man inte vad man tänkte. Sen gick vi och såg den där som vi nästan bestämt oss för igen. Och kom fram till att vi nog säger nej. Vi letar efter en som är mer optimal, och bor kvar under tiden. Nu gäller det bara att tala om det för alla mäklare som ringer hela tiden, vi har nog varit på 40 olika mäklarfirmor... Christians dator gillade inte transporten hit, så nu måste vi köpa en massa nya grejor. Förhoppningvis blir den snällare när den får nya delar. Annars blir det jobbigt. Idag fick jag presenter, det gillar jag. Tackitack för två trevliga böcker. Ska definitivt läsa den ena om ord och språk, och kanske den andra...
Telefonen ringde imorse: Det var en av mina busschaufförer, den mest pratsamma av dem, som har fått mitt visitkort. Han pratade på en stund och tyckte att vi skulle träffas och äta middag någon kväll, för han hade så många engelska ord och uttryck han ville fråga mig om. Jag sa att min pojkvän hade kommit och då blev han jätteglad, för då hade han ju en till att prata engelska med. Så i nästa vecka ska vi ut och ta en matbit!
92-03-21 Ojoj. Igår var vi hos kiropraktorn igen. Min ländrygg gör superont, så jag tänkte att han skulle knäcka till den. Det gjorde han, och fasen vad ont det gjorde. När han sätter på elektroderna är det "horrorskönt" som Anna så korrekt myntade för ett tag sen. Sen skulle Christian köpa en kudde, han ratar alla mina fyra kuddar och vill ha en tempur-kudde. Bortskämd rackare. Dock sålde kirron en specialkudde, också svensk, som vi provade. Christian fick provligga på en av britsarna och när Dr. Zhang sprang runt honom för att se att han låg rätt lyckades han känna lite i nacken på honom... "Ojojoj, det här är inte bra! Titta här, till och med du kan känna att det är dåligt här!" Så Christian fick också vackert lägga sig på en brits och bli knäckt och bänd på. Det såg otroligt läskigt ut, speciellt när han tog en sadelgjord och lade den om nacken på Christian och sen drog allt vad han orkade. Då var det nästan trevligare att se på rapporten från kriget. Han hävdar att han nog ska få bukt med Christians whiplash-skada och det vore ju väldigt trevligt. Han är verkligen otroligt duktig på det han gör, men det är ändå svårt att lyda honom när han lagt armar och ben i en otroligt konstig ställning, lägger sin knutna näve under ryggraden och säger "Slappna av nu!"... När jag kom hem lade jag mig med benen högt och ryggen på en specialkudde vi också köpte av honom, men han har masserat mina stackars ryggmuskler så infernaliskt att jag inte kunde vända på mig på hela natten.
92-03-24 Haha. Ibland är det bra att vara kompis med busschaffisarna, speciellt när det regnar. Det har vräkt ner sen igårkväll, vilket är väldigt bra för torkan, men inte för kläderna när man knallar till jobbet. När vi äntligen kom fram till City Hall Station efter att ha åkt buss jättelänge - alla tar bilen eller taxi när det regnar - skulle vi ta 537, den buss som går till "Wrold Trade Center". Dock fick jag syn på min kompis i en tom 32a och började prata lite med honom. "Vart ska ni?" undrade han och sen "Hoppa in, jag kör er!". Så det var jag och Christian i en tom buss. Snacka om privatchaufför! Annars har helgen varit lugn. Ny dammsugare har inköpts och lakanen har tvättats. Dessutom har vi möblat om en massa. Var och hämtade lite kartonger på marknaden och slängde in Jinghuas saker i det lilla rummet, så att vardagsrummet nu känns superstort och luftigt. Sen ska vi till IKEA och möblera det också, så blir lägenheten snart beboelig. Thomas dagboksdesign ynglar av sig än en gång, nu är det Malin som skriver i sin favvisfärg, blå.
92-03-25 Jaja. Saker och ting är konstiga. Efter att jag var hos kiropraktorn i torsdags och fredags, och en extrakur igår, har magen varit helt lugn. Har inte sagt ett knyst och det har knappt gjort ont. Att jag inte tänkte på kiropraktorn på en gång? Idag var det möte med ANTOR, en organisation med olika turismrepresentanter här. Hongkongs representant har det inte alls speciellt roligt just nu, de har slutat annonsera över huvud taget. Folk är skräckslagna vid bara tanken på att åka till Hongkong, trots att WHO har fastslagit att viruset INTE är luftburet utan smittar vid närkontakt med en sjuk person. Och det listade de ut för ett tag sedan - 90% av de smittade är antingen anhöriga eller sjukhuspersonal. Men så logiskt tänker man inte i Taiwan - eller resten av världen heller, för den delen. Här tänker man bara "Om jag åker till Hongkong så döööööör jag!" Igår var vi på IKEA och försökte möblera vår lägenhet. Att det ska vara så svårt, jämt! Passar det med grönt, eller blir det fel? Blir det tråkigt med bara björk? Är den här soffan för stor? Puh. Vi måste nog dit ett par gånger till innan vi lyckas bestämma oss för vad vi ska ha för möbler, egentligen.
92-03-26 Oscar ger sig inte. Han är helt övertygad om att jag mår bra nu för att han var och pratade med andarna på berget i helgen. Han gick dit och sa till dem att de skulle sluta besvära mig. Dessutom hade han kommit på att veckan innan jag var där och gick förbi templet hade han sett en begravning där. Och som ni vet irrar ju kinesiska andar omkring i 49 dagar innan de lägger sig till ro eller bli återfödda. Kanske är det bara så att anden hittade en person att födas till? Nåja, jag är rätt nöjd som det är, och Oscar får gärna tro att anden har flytt sin kos nu. Så länge jag slipper dumma diarréer så. Det är tyvärr få personer som är så tråkiga att lyssna på som filosofiprofessorer. Det skulle vara tyska filosofiprofessorer då. Och just en sån var jag och lyssnade på alldeles nyss. Jag hade bestämt mig för att vara duktig och lyssna och verkligen försöka sätta mig in i det. Det höll i ca tio minuter innan jag kände att huvudet föll nedåt... Jag försökte med olika knep men det var lönlöst. Det var helt enkelt mördande tråkigt! Till slut tog jag fram Psion och satte mig och läste i min nya e-bok, Akta er killar, här kommer gud och hon är jävligt förbannad, av Linda Skugge. Så jag har ingen aning om vad som sas, egentligen. Sen pratade jag med den tyska representanten kort efteråt och han sa "Det var ju riktigt bra, jag somnade inte!". Hans sömn hoppade till mig, han satt ju nästan rakt framför mig. Fusk.
Vi var ute och gick på lunchen och på en trottoar stod en liten valp bunden. Den kan väl ha varit kanske fyra månader gammal, en tvärhund hög, och lite uttråkad, hoppade och hade sig i kopplet. Så bestämde den sig för att klia sina tänder, öppnade gapet och vände sig om. Där kom en kille gående på trottoaren och valpens mun var precis i jämnhöjd med hans skenben. Bit! Killen hade inte ens registrerat vovven och blev minst sagt ganska förvånad. Valpen tog tillfället i akt och flyttade munnen till andra benet, bet till och såg mycket nöjd ut.
92-03-31 Ännu en helg har gått åt till lägenhetsletning. Efter att vår hyresvärd ännu en gång gått in i vår lägenhet med sin nyckel - hon ringde mig och sa "Inger, jag är hos dig nu, och jag hittar inte nyckeln ditupp!" - så har vi ändrat oss igen. Dessutom tycker hon inte om att vi har flyttat på hennes prydnadsstenar och -snäckor... Den här gången gick vi till en mäklare som skryter med att de hittar lägenheter åt expats, för att se vad vi kunde få. Vilken skillnad! Dels hade de en bil med chaufför som körde oss runt till fyra olika lägenheter i stan, dels visade de oss bara såna som motsvarade våra krav. Alla var väldigt fina, men två var för små och en var lite för konstigt planerad. Den fjärde var dock väldigt fin, på sjunde våningen i en stor byggnad med hiss, bambu och skog utanför balkongen och helt knäpptyst. Det fanns luftkonditionering i varje rum och möblerna kunde hon ta bort, sa hon. Två små sovrum och ett vardagsrum, en liten toalett och ett kök som var i vardagsrummet, men där man kunde dra för en skärm när man lagade mat. Tv, kylskåp och tvättmaskin ingick. Vi sa att vi var intresserade och nu diskuterar vi detaljer. Ska vi skriva ett- eller två årskontrakt? Kan hon ta bort madrassen ur sängstommen eller måste vi dras med den? Troligen kommer vi att flytta in i helgen. Den ligger en kvarts gångväg från kontoret och lika långt från närmaste tunnelbanestation. Tydligen finns det en country club en bit bort, den ska vi kolla på. Vi var där och gick i området igår och det finns en marknad inte alls långt därifrån, det finns små 7-11 och andra butiker i närheten, skräddare och sånt. Men det är ett stort ångestbeslut att flytta... Kommer man att trivas? Kommer det vara en hund som skäller varenda kväll så att man inte kan sova? Kommer det vara olidligt att gå till jobbet i värmen? Idag får vi celebert besök från UD. Jag har slagits med MOFA här i en vecka eller så över programmet, och nu hoppas jag att allting klaffar...
|
|
|