Jisses. Den holländska representanten har fått frispel och börjar tala om evakueringsplaner pga SAL. Vi har tretton bekräftade fall på ön. Tretton. Och eftersom de är så skogstokigt nervösa här så reser de inte till Hongkong ens om det skulle gälla livet. Nu i eftermiddag är det extrainsatt krismöte bland de europeiska kontoren. Henrik tar hand om UD-nissarna, så det är jag som får gå. Jag hoppas verkligen att den belgiske Mr. Mignon kommer dit och lugnar ner holländaren. Han har varit här i 15 år, han kan stället.

UD har inte ens avrådit från att åka hit, och man har inte heller evakuerat folk i Hongkong, trots att man avråder folk från att åka dit. Nåja, vi får se vad som händer. Tills dess tvättar jag händerna regelbundet men vägrar kolfiltermunskyddet som den snälla byggnadsledningen kom och delade ut igår!

Igår bestämde vi oss! Lägenheten med världens längsta adress kommer att bli vår från och med lördag. Vi har bokat flyttfirma och vi får nycklarna på fredag. Underbart. Och efter nattens övningar med en luftkonditionering som bäst kan klassas som biologiskt stridsvapen ska det bli så otroligt skönt!

Jag vaknade inatt, första natten med luftkonditioneringen på sedan i höstas, för att gå på toa. När jag gick tillbaka in i rummet kom en mögelstank mot mig och kröp in i näsborrarna på mig. Troligen har skräpet möglat under den fuktiga vintern och nu gjorde den sitt bästa för att vi också skulle göra det.

Bara tre nätter kvar...

92-04-03

Ännu en nästan sömnlös natt. Denna gång hade vi satt stora fläkten i sovrummet och öppnat fönstret, för att slippa möglet i luftkonditioneringen. Så naturligtvis börjar det ösregna efter halva natten så vi sov dåligt och stördes av regnet och kylan. Aldrig är man nöjd!

Finbesöket skjutsades till flygplatsen idag, till slut. Skönt att det är över. Det har gått väldigt bra, det är kul. De var nöjda. Och jag är nöjd att de åker, så jag får lite tid att göra annat.

Kontraktet är påskrivet och imorgon får vi nycklarna. Underbart!

92-04-04

Idag hämtade jag nycklarna och kollade att allt var som det ska i lägenheten. Det var det, nästan. Vissa saker hade de missat att ta bort, och de hade inte heller bytt glödlamporna. Nåja, det var ju småsaker och vi tog det mesta med oss.

Sen åkte vi till hyresvärden för att betala depositionen och första hyran. Det var en kvinna på ca 40, väldigt trevlig. Vi kom mycket bra överens och hon sa att hon var nöjd över att få en så trevlig hyresgäst. Så det ska nog gå bra!

Imorgon flyttar vi!!!

Ikväll ska jag, Anette och Wiebke titta på en kinesisk uppsättning av Ronja Rövardotter. Det ska bli otroligt kul att se vad de gjort med min favoritbok bland Astrid Lindgrens sagor. Och så har jag lovat Saltkråkan AB att komma med en rapport om hur det var.

92-04-06

Igår flyttade vi! Tack och lov litade jag inte riktigt på att flyttfirman skulle komma med kartonger, så vi sprang ned på marknaden för att hämta några. Så när han kom klockan tre, utan kartonger, hade vi packat nästan allt utom kylskåpet och balkongen och hunnit gå till den lilla italienska restaurangen och säga hejdå över en lunch.

Vi hade helt klart många fler saker än vi trott... Var kommer de ifrån? Eller som Wiebke sa "När jag skulle flytta förstod jag varför jag aldrig hade några pengar! Om man bär hem en kasse grejor varje dag så tar pengarna slut, helt enkelt!"

En ensam man kom och skulle flytta åt oss. Vi bodde ju, som ni kommer ihåg, på femte våningen utan hiss. Han tog min 40-kilosresväska, Christians mindre väska, ett handbagage och en pall, knöt ihop det ordentligt och sprang nedför trappan med allt på ryggen. Helt otroligt. Fyra-fem boklådor i taget var inga problem för honom! Christian fick jaga honom ner för trappan när han skulle hjälpa till med den stora madrassen!

Efter en knapp timme var vi på väg, och vi fick åka med i hans bil. Det var det ingen som gjort på väldigt länge, så han var tvungen att städa lite först. Den bilen kvalar nog in på en internationell tio-i-topplista över stökiga och skräpiga bilar. Han var lite generad över att det var så skräpigt, men vi sa att det var ok. Vi fick ju åka!

Snart var vi framme och nu skulle allt upp. Christian åkte upp och ner i hissen, jag fnulade i lägenheten och flyttgubben stod därnere. Plötsligt kom han upp - allt var redan uppe!

Innan han gick fick jag hans visitkort och uppmaningen att ringa honom om vi ville gå med i hans kyrka! "Vi har gudstjänster varje vecka, det är bara att ringa!"

Efter att vi packat upp några kartonger gick vi för att äta. När vi kom tillbaka falnade stämningen något - tre stora kackerlackor dödades inom fem minuter. Stora, ca fem centimeter, otäckingar. Några små här och var också. Så det var bara att gå ut igen och köpa kackerlackssprej. Sen gick Christian Kackerlacksdödaren till anfall och sprejade hela lägenheten utom sovrummet, där jag barrikaderat mig med ett par brinnande rökelsekoner.

Imorse köpte vi ett par burkar till och desinficerade balkongen också. Nu hoppas vi på att de inte vågar komma tillbaka. Vi får väl se.

I fredags var jag ju och såg Ronja. Det var en lustig upplevelse.

Det började väldigt konstigt med gycklarupptåg och annat mystiskt. Vi tittade på varandra och undrade om vi hade kommit till rätt pjäs? Då plötsligt sa de "Men idag ska vi inte spela det här!" och så började de om. Då blev det någon Matrix-inspirerad saga som var ännu längre från Ronja. Och ja, återigen kom det "Men vi ska inte spela det här heller!"

Så började de med att säga att de kunde spela tragedier, komedier och även romantiska pjäser - varpå ett litet barn i publiken utbrister "Aiyooooo!" högt och ljudligt. Den största delen av publiken var barn under tio år.

Nåväl, så kom till slut Ronja. Eller Niya som hon heter på kinesiska. Vad vi inte hade förstått var att det var en musikal, de dansade och sjöng mest hela tiden. Det gjorde att det var lite svårt att hänga med i kinesiskan, och Anett som bara pluggat ett halvår hade ännu svårare.

Pjäsen var bra, den var väldigt trogen orginalet, nästan bokstavstrogen då och då vilket var kul. Vissa scener var fantastiskt välgjorda, när de gömmer sig i floden för vildvittrorna till exempel var otroligt vackert och suggestivt.

Naturligtvis var den starkt förkortad, men grådvärgar, vildvittror och rumpnissar var med, liksom det starka bandet mellan dels Ronja och hennes föräldrar, och dels mellan henne och Birk - "Boke". Allt som allt måste jag säga att jag var nöjd, och jag tror att Astrid Lindgren hade varit nöjd med den här uppsättningen också.

Haha. Jag tror inte det är någon stor efterfrågan på björkträ i det här landet...

Möbelmässan är i full gång, alldeles vägg i vägg med en elektronikmässa nere i WTC. Det är BARA mörka, tråkiga och fula möbler. IKEAs fanéröverdragna Billy-bokhyllor framstår som höjdare i kvalitet jämfört med dessa saker. Speciellt jämfört med IKEA-kopiorna... Eller så kanske det bara är jag som inte har samma smak som taiwaneserna?

Min vana trogen på dessa mässor lyckas jag hitta saker som egentligen inte har med mässan att göra. Eller de kanske har det, litegrann... En liten verktygslåda med utbytbara skruvbits för 100 spänn. Eller en vattenkokare som man kan stoppa ner i kallvatten efter avslutad kokning, för att sedan (när man tar upp den, droppande) plugga kontakten rakt in igen utan att bli elektrifierad.

Bäst gillar jag de feta snidade grisarna som ligger här och var och myser. En sån ska jag ha på en hylla någonstans. En Billy-hylla!

92-04-09

Jag blir snart vansinnig. Varför är folk så otroligt rädda för denna sjukdom? Kompisar i Sverige säger "Här på europeiska sjukhus dör folk som flugor!" - något som är helt osant! Är det Aftonbladet som har så hög trovärdighet?

Vad är det som gör att folk är så rädda för en sjukdom med ungefär samma dödlighet som mässlingen? En sjukdom som har smittat 2-3000 pers över HELA världen? Influensan smittar halva jorden varje år, och över 50 000 pers dör. Är det någon som går med munskydd när influensan härjar? Nej. Är det någon som varnar för att åka till Hongkong/Peking/Sydney eller varifrån flunsan nu kommer? Nej. Varför då denna totala globala panik?

Jag tror det har att göra med att det här verkligen är något som kan drabba en själv. Vi välmående västerlänningar bryr oss inte så mycket om AIDS - "jag är ju inte bög/blödarsjuk eller i annan riskzon" - eller Irakkriget - vi är ju hemma i trygga Sverige/Tyskland/annat valfritt land - eller till och med Nordkoreakrisen, för den rör ju inte oss. Men denna sjukdom, en lömsk sak som börjar som en vanlig flunsa (som vi alla haft) och som alla smittade genast dör av inom tio minuter, den är superduperjättefarlig och den måste vi akta oss för. Helst genom att isolera alla som hostar eller genom att isolera oss själva och inte gå ut.

Allvarligt talat. Så farligt är det inte. Jag citerar ur ett brev som jag fick av en kontakt på det svenska Smittskyddsinstitutet imorse: "Det är inte särskilt hög dödlighet tack och lov, ca 3-4 av totalt 100 som smittats blir så svårt sjuka så de avlider."

Läs en gång till: "Det är inte särskilt hög dödlighet tack och lov"

Tror ni på det? Jag hoppas det. Jag gör det iallafall, och jag har inte mask på mig.

Det värsta är medierna. Här lyckades Ministry of Foreign Affairs - MOFA - gå ut till medierna med att Sverige avråder från att åka till Taiwan. Liksom de tidigare har sagt att Finland avråder. Inget av detta är sant. Ingen av länderna, inte heller Holland, som de påstår här då och då, avråder från resor till Taiwan.

Men allt som står i media är ju sant, suck!!! MOFA ringde idag och bad om ursäkt, och ville inte att vi skulle gå ut med en dementi, det skulle bli så pinsamt för dem...

92-04-14

Urk. Den sedvanliga vårförkylningen slog till i förra veckan. Det började med att Christian blev sjuk, och hostade sig igenom ett par nätter. Sedan kom det till mig också. Lördagen var jag helt däckad. Kom knappt ur sängen. Som tur är var Christian friskare, så han kunde koka te och komma med smörgåsar till sängen. Mycket trevligare att vara sjuk tillsammans än ensam!

Innan förkylningen slog till på allvar hann jag gå och se Svansjön med Cullbergbaletten i fredags. Den var otroligt vacker, och riktigt rolig! Det var inte direkt så att man satt och somnade... Christian hostade för mycket, och med SAL-paniken här var det bäst att han inte gick, så jag tog med mig Wiebke istället. Vi hade jättekul - och föreställningen var verkligen otroligt bra!

På söndagen masade jag mig upp ur sängen och vi plockade ur en del kartonger. Nu är iallafall alla kläder uppackade, det är bara bokkartonger och annat smått som är kvar. De får vänta tills vi har bokhyllor!

Jag fick en fråga: Jag är inte i Kina, jag är i Taiwan. Här i TAIWAN plockar vi väldigt sällan färska grönsaker, men vårrullar äter vi gärna!

Dock spatserade vi förbi ett område med något som såg ut som kolonilotter igår. Fast på vissa ställen var det parkeringsplatser istället... Såg lite lustigt ut med en farbror som satt och fnulade med sin kål och sina blommor, bredvid en parkerad bil. Jag undrar om man får välja själv vad man vill göra med sin lott, eller om man har otur och får en lott som någon redan använder som parkeringsplats...

92-04-15

Dumma, dumma, dumma! Det är inte alltid bra att vara på andra sidan jorden. Min barndomsvän Petter - nästan som min bror - ska gifta sig. Och det när jag inte är hemma, förstås. Bara två ynka veckor efter att jag lämnat landet igen. Dumt!

Andra dumma saker är att MoFA här, istället för att säga att de gjort fel, säger att Sverige nu inte längre avråder från resor hit. Läs här.

Trevliga saker är att det är middag imorgon - WINdin. Women's International Network Taipei har vaknat ur sin dvala och ska återuppstå. Och jag har till och med lurat med mig antifeministen Wiebke!

92-04-16

Sars är en sjukdom som faller under smittskyddslagen här. Det innebär att alla läkare som får in misstänkta fall måste rapportera detta till myndigheterna.

Eftersom taiwaneserna är som de är och mest motiveras av pengar, har man nu infört en belöning för dem som faktiskt rapporterar misstänkta fall. Det är ju bra. Men... Denna belöning gäller även för privatpersoner, så nu väntar vi bara på att läkare iförda skyddskläder ska komma och knacka på vår dörr, så som vi hostar!

92-04-17

Igårkväll var det WINDin! Jag och Wiebke knallade dit, och hittade dit på en gång, trots att det stod att det skulle vara svårt att hitta. Ett otroligt trevligt ställe inne i en pytteliten gränd, och med inredning helt i trä.

Vi blev jättemånga, kring 20 pers. Folk i alla åldrar, Wiebke var nog yngst. Dessutom kvinnor från alla olika yrken och länder, vissa hade varit här i nästan 20 år, andra hade just kommit. Vi hade en väldigt trevlig middag och sen åkte jag och Wiebke på att organisera nästa träff.

När vi knallade hemåt kom vi fram till att det nog är ett väldigt bra forum för två saker: att hitta nya bekanta att ta en öl med, och att hitta affärskontakter. Det var väldigt avslappnat och trevligt, och man kunde prata med vem som helst.

Wiebke var lite oroad över att vissa var så "höga" - en tjej som hon gärna skulle ta en öl med en kväll visade sig vara VD för Organon här, ha tre barn och vara gift med en taiwanes. Av någon anledning avskräckte det Wiebke från ölen, för att de inte var på "samma nivå". Med tanke på hur hon hinkade öl medan vi satt där, tyckte jag att det inte alls borde avskräcka, snarare tvärtom!

Nu är Christian på jobbintervju - håll tummarna för honom!

92-04-22

Idag var jag på United hotel för att kolla in det och se om vi kan köra en event där. Jag pratade med Ms. Lin, en liten vän japanskkinesiska, jättetrevlig. Hon berättade att hon varit och träffat Vicki på Maxxium, Absolut Vodkas agent här, och att de hade kommit att prata om mig. Jag var och träffade Vicky i förra veckan.

Så sa Vicky "Ja, Ms. Wang, henne träffade jag i förra veckan, hon pratar verkligen jättebra kinesiska!"
Lite konfunderat sa Ms. Lin, som jag bara pratat med i telefon "Vad menar du pratar bra kinesiska? Hon är ju kines."

Vicky försökte övertala henne om att jag faktiskt var utlänning, men hon var lite skeptisk. Så när jag kom till lobbyn och tjejen där ringde efter Ms. Lin och sa "Det är en utlänning här och söker dig" tänkte hon "Jag ska ju bara träffa Ms. Wang, ingen utlänning!".

När hon fick se mig accepterade hon att jag faktiskt inte var kines.

En tjej som var här och sökte visum häromdagen hade haft en liknande diskussion med sin svenska kompis. Jag hade nämligen pratat med henne på telefon och skrivit ett mail på svenska till hennes svenska kontakt. Alltså tyckte kinesiskan att jag var kines och svensken att jag skrev ovanligt bra svenska för att vara kines! När hon gick härifrån sa hon att hon genast skulle ringa sin kompis och berätta att jag faktiskt var utlänning!

I helgen var det inflyttningsfest hos Wiebke, väldigt trevligt. Massor av folk från olika delar av världen. Jag diskuterade konst med en galen israel och många olika nationaliteter försökte lösa Irakkrisen. Allt i deras underbara våning.

På påskdagen var det traditionell påskbrunch hos Chris, en tysk professor i 40-årsåldern. Ännu en fantastisk takvåning med altan, men... Helt utan luftkonditionering! Varmt...

Dagen avslutades med en tripp till blomstermarknaden och inköp av lite olika mystiska kryddor. Nu odlar Christian äppelmynta, chokladmynta, basilika, buskbasilika och lakritsbasilika på balkongen!

92-04-28

Dagens kroppstemperatur: 37,7 grader. Efter en promenad på 20 minuter i 26 graders värme...

De tar tempen på alla som ska in i byggnaden, början idag. SARS skrämmer fler och fler...

92-04-29

Dagens kroppstemperatur: 36,2 grader.

92-04-30

Dagens kroppstemperatur: 35,8 grader, 36,2 grader och 36,4 grader. De tar tempen precis överallt.

Igår när vi gick ut på lunch fick vi en rosa stämpel på handen, så vi skulle slippa mäta en gång till. Då sa Peter "Det är som på Carnegie's" och Henrik precis efteråt "Det är som när man var på skoldans!"

Christian har fått sitt visum förlängt nu. Han var där själv igår och ansökte och då sa de tvärnej. Det var inte tillräcklig anledning att hälsa på sin flickvän...

Vi tog till tunga artilleriet och gick dit idag igen. Nu var jag med, hade med mig mitt "diplomatkort", mitt Courtesy visa och lite andra dokument. Då gick det bra. Egentligen accepterar de inte par om de inte är gifta, men eftersom vårt fall var lite speciellt så kunde de göra ett undantag... Nu får han vara här till den 11 juli.

Jag gick ut genom bakdörren för att köpa kaffe, och när jag skulle in igen ville de inte släppa in mig, utan ville att jag skulle gå runt för att ta tempen! Jag hade precis gått ut genom just den dörren, men de vägrade, pga SARS. Till slut kom en äldre man och sa åt slyngeln i dörren att jag ju just gått ut, och hade jag varit inne hade jag ju tagit tempen.