Dagens kroppstemperatur: 36,2 grader.

I lördags var vi på IKEA och shoppade loss. Soffa, bokhyllor, matbord, soffbord, garderob... Och en hel mängd småsaker, förståss.

Igår kom det hem till oss och vi tillbringade dagen med att bygga ihop och plocka isär, möbla och möbla om. Till slut blev det riktigt trevligt. Nu har vi ett riktigt hem! Bilder kommer snart!

Man kan desinficera sin ansiktsmask genom att lägga den i riskokaren i en halvtimma. Praktiskt, va?

92-05-06

Dagens kroppstemperatur: 36,2 grader.

Tiden går så fruktansvärt fort just nu. Det känns som om jag går upp på måndag morgon, och när jag går och lägger mig igen är det redan söndagkväll på något konstigt sätt. Och inte har jag gjort så mycket däremellan, mest sprungit omkring och "släckt bränder".

Jag skulle vilja ha mer tid för reflektion och funderingar, både på jobbet och privat. Jag hinner ju aldrig sätta mig ner och fundera igenom ett projekt eller ett brev jag ska skriva. Det är bara pang på och så var det klart. Det blir ju inte alltid bäst så...

Samma sak privat. Jag vill sitta och titta ut över främlingarna på ett café, dricka en latte och fundera över saker och ting, allt mellan himmel och jord. Men det hinns aldrig med, det är alltid så mycket annat som är viktigare och mer pressande. Ställtiden försvinner och det är väldigt tråkigt.

Jag var ledig i fredags, i och för sig, men en liten ynka dag räcker inte så långt. Den gör bara att det värsta stressandet hinner lägga sig, men så fort ekorrhjulet börjar snurra igen så är det samma sak. Det måste fixas, det måste jag komma ihåg. Det får jag inte glömma bort och sen nästa vecka behöver jag ordna till det där andra också. Och dessutom ska jag försöka komma ihåg att äta mat, annars blir jag så grinig, och mager.

Jag skulle vilja ha tid att sitta och titta på när tomaterna växer och när regnet faller. När fåglarna sjunger och när fjärilarna hittar mina blommor. Länge.

SARS-paniken här är helt oförståelig.

Vi har precis diskuterat att ställa in årets JBC - Joint Business Council - det viktigaste vi gör, nästan... Många företag ställer in sina besök och vi får ju mindre att göra. Det känns fånigt att planera något över huvud taget när så mycket ställs in. Vi lyckades till exempel i elfte timmen få ihop ett lag till drakbåtstävlingen i slutet på maj, bara för att två dagar senare få veta att den är inställd. Trots att den går utomhus!!!

Hysterin och paniken vet inga gränser. Häromkvällen var vi ute i Damshui och tittade på solnedgången. I vanliga fall trängs man med en miljon kineser där, för det är ett av Taipeis mest romantiska ställen. Nu var det jag, Christian och Wiebke, och kanske 20 andra... Utomhus, även detta. Trafiken på dagtid är helt död, förutom rusningstrafiken som är ännu värre än vanligt, eftersom ingen vågar åka buss, tunnelbana eller taxi. På kvällstid kan man jogga eller åka inlines på gatorna, i vanliga fall helt omöjligt. Folk är vettskrämda för att ens gå ut på stan, och det märks. Turismen är död, och restaurangerna har klara problem.

I vanliga fall äts 17,9 miljoner måltider utanför hemmet per dag i detta land. Det är nästan måltid på restaurang per person och dag. Nu gissar jag att det är nästan halverat. Man kan ju dö om man går ut...

En person i expatkolonin berättade att hans fru inte vill träffa honom på tio dagar om han kommer hem. Två personer som rest till Kina och blev satta i hemkarantän slängdes ut av sina anhöriga och fick inte komma in. De fick ta in på hotell tills stadskontoret öppnade igen på måndagen och kunde sätta dem i karantänläger.

Företag har börjat avböja annonsering med motiveringen att alla pengar ska gå till SARS-drabbade. Ok när det är stor jordbävning eller tyfon, då kan jag förstå det. Men en sjukdom som knappt drabbat tusen personer - ska man dra in all annonsering då? Det finns ingen tanke över huvud taget. Alla lyder blint media, som piskar upp stämningen till helt otroliga höjder. Allt, allt, allt är farligt.

Presidenten säger att han kan komma att införa undantagstillstånd om tillståndet i landet förvärras. För en sjukdom som verkligen inte drabbat speciellt många, som smittar på ett relativt komplicerat sätt jämfört med många andra, värre sjukdomar och som inte är speciellt dödlig.

Gissa om folk tittar snett på mig när jag hostar...

92-05-07

Dagens kroppstemperatur: 36,2 grader.

Dagens bästa förkortning: SAFS. Severe Acute Fear Syndrome.

Nya regler: Prata inte i hissen, för att undvika att sprida SARS. Varför ska man då ta tempen, om det ändå inte räcker?

Jaha, nu tar de tempen när man ska in i varuhusen också. Det tar fem minuter att gå dit, och i 35-gradig värme höjs temperaturen i kroppen. Alltså fick inte Christian komma in, för han hade 37,3 grader. Hallå? Är inte det rätt normal kroppstemperatur?

92-05-08

Dagens kroppstemperatur: 34,6 grader.

Nu börjar det bli riktigt jobbigt. Amerikanska skolan stängde igår för resten av terminen. Det betyder att de som ska gå ut - bland annat svenska Ingrid - inte kommer att kunna avsluta gymnasiet. Vi hoppas på att de iallafall får slutbetyg...

Jag är fortfarande inte ett dugg rädd för själva sjukdomen. Det jag börjar bli rädd för är karantänen. Om byggnaden stängs och vi sätts i karantän kommer man inte ut ur landet. Med andra ord kan vår hemresa vara i fara... Vi får verkligen hoppas att det inte blir så!

Andra är rädda för andra saker. En av svenskfamiljerna har en nyfödd dotter, som de ansökt om pass för. Eftersom passen tar minst fem veckor att få hit kan de inte åka hem. Och om, OM vårt kontor skulle stänga kommer de inte ut ur landet, för då får de inte tag på passet!

Inga svenskar är än så länge drabbade. En av familjernas barn hade träffat den lärare på amerikanska skolan som nu är misstänkt SARS, men det var i fredags och läraren fick symptom i måndags. De slipper karantän, och det är väl skönt eftersom de har fyra småbarn...

Det kanadensiska kontoret är stängt. Trots att man strikt avråder från att gå till sjukhus i onödan var det en person som varit och hälsat på sin cancersjuka förälder och nu är misstänkt som SARS-fall. Såna besök kan man inte stoppa, hur mycket man än bestämmer.

Ett stort problem här är att folk är rädda som tusan, men ändå bryter mot karantänregler. Barn skickas till skolan med feber, folk som tror att de är smittade tar bussen till sjukhuset. Det gör att paniken stegras hela tiden.

Lihui ringde just. Hennes lilla nyfödda bebis är i Taidong - hennes svärföräldrar tycker att det är bättre för den där! Så hon och hennes man har nu bestämt sig för att flytta dit. Så fort skolorna slutar börjar de packa, och de har redan sökt jobb därnere. Tråkigt för mig att hon försvinner, men jag förstår henne. Hon är uppvuxen på Penghu - Pescadorerna - och är van vid utrymme, frisk luft och natur. Sånt som är svårt att hitta i Taipei.

Dessutom, om de flyttar dit kan de köpa ett hus för samma pengar som ger dem en tvåa här. Och med hus har de gästrum och vi har någonstans att åka på helgerna!

Det tråkiga är bara att vi troligen inte kommer att träffa dem innan de eller vi åker. De åker helst inte tunnelbana nu, eftersom de dels har barn själva och dels är lärare i grundskolan. Så de kommer inte till oss och hälsar på i vårt nya hem. Vi får försöka åka dit istället!

92-05-09

Dagens kroppstemperatur: 36,0 grader.

92-05-12

Dagens kroppstemperatur: 36,2 grader.

Paniken når nya höjder. Ben har munskydd på kontoret, men bara över näsan. "Only for inhale, not for exhale, yes." säger han om man frågar. Med andra ord kommer han att ge det till hela byggnaden om han får det först...

I fredags var Ben så otroligt panikslagen att han drev igenom att vi inte får ta emot besökare på kontoret. Så intervjuerna med folk som söker uppehållstillstånd för studier eller kärlek får göras i en skrubb som vi i vanliga fall inte använder.

Det enda som var bra med det var väl att folk faktiskt städade ur skrubbarna, något som jag tjatat om sedan jag kom hit i augusti.

Det innebär också att ingen av våra anhöriga får komma in på kontoret, om de inte har munskydd på sig. Något jag tycker är helt jävla vansinnigt absurt - om Christian har det har jag det. Om Louise har det har Henrik det. Osv.

Jag funderar på om de tänker släppa in Cora, vår städerska, som ska desinficera kontoret... Inte utan munskydd!!! Hallå?

Jag blir så otroligt frustrerad och förbannad.

Om moder natur verkligen vill hämnas på oss har hon ju ett trumfkort kvar. Om det kommer en stor - över 7 på skalan - jordbävning som drabbar Taipei i dessa dagar blir det inte roligt. Alla skadade som måste in på sjukhus...

92-05-13

Dagens kroppstemperatur: 36,2 grader.

Ännu en dag med skrämselrapporter. Största antalet insjuknade och döda hittills igår. Man har kallat in 2000 militärer och ska desinficera hela stan, med början idag. Imorgon kommer de till vår del av stan. Jag undrar hur de gör, egentligen? Och hur effektivt det är.

Dock är sjukvården här väldigt, väldigt väl utrustad. Man kan klara ett mycket stort antal sjuka, det finns 700 sk "negative preassure rooms" över hela ön, man byggde faktiskt 50 nya i förra veckan. Jämför det med att det finns 15 sådana i hela London... Dessutom har man lyckat spåra nästan alla de 24 000 människor som var på Heping Hospital under de kritiska dagarna för tre veckor sedan. Fantastiskt.

Tänk om media kunde vara lika duktiga som sjukvården! Så fort man vågar kritisera medias del i det hela säger folk "Ja, men vi har fri media! På fastlandet får inte media rapportera om hur det egentligen är, och se hur det gick där!"

Som om det skulle vara bättre att ha en fri media som gör att folk stänger ute sina anhöriga och låter dem sova på gatan när de kommer hem från det hemska, nedsmittade fastlandskina.

Tänk om folk kunde tänka själva! Om nu Sverige inte har haft några som helst karantänregler för folk som kommer från Peking eller Hongkong, eller något annat sars-drabbat land, varför skulle man helt plötsligt sätta upp det för sina egna medborgare som ska hem härifrån på semester?

Svenskarna börjar också ryckas med i paniken, tyvärr.

92-05-14

Dagens kroppstemperatur: 36,2 grader. Jag håller mig där, stadigt.

92-05-15

Dagens kroppstemperatur: 36,6 grader. Ojoj...

Igår åt vi en helt fantastisk middag. Efter att ha inhandlat en tempur-kudde på närmsta varuhus tänkte vi att vi skulle prova det lilla sushistället vi såg på vägen till jobbet häromdagen.

Vi traskade dit, och möttes naturligtvis av den sedvanliga handtvätten och temptagningen. Christian lyckades stå upp, trots en kroppstemperatur på 33,9...

Stället var ganska enkelt inrett och vi fick ett bord på den myggnätsinramade balkongen. En jättetrevlig tjej förklarade menyn för oss, på engelska och sen funderade vi lite. En vanlig onsdagsmiddag för 3000 spänn? Men, ok, vi satt ju redan där, och det kunde ju vara roligt. Köksdiskens otroliga utbud av rå fisk lovade gott, så vi slog till på menyn med mest rå fisk.

Christian var lite orolig över att det kanske inte skulle vara tillräckligt mycket, bara 8-10 bitar sushi.

Det var sju eller åtta rätter! En av de första var en lätt halstrad köttbit på sushiris. En annan var sjöborrerom på sushiris, lagd på ett salladsblad och med laxrom till.

Sen kom fantastisk tonfisk som smälte i munnen, en japansk snäcka som var lagd på brinnande saltbädd, sushirullar som hade lax och avokado som "skinn" istället för sjögräs. Och mycket annat, allt lika smältande gott.

En helt otrolig middag helt enkelt!

92-05-16

Dagens kroppstemperatur: 35,4 grader. Det blåste på vägen till jobbet, in i öronen.

Hysterisk dag med strul med visum och flera studentintervjuer. En flaska rött vin på skrivbordet hjälpte dock.

Ikväll kommer våra första middagsgäster. Jag hoppas att vi hinner gå och köpa tallrikar och vinglas innan de kommer...

Helgen är otroligt efterlängtad!

Sånt här gör mig väldigt arg!!! Varför piska upp stämningen ännu mer? Om det är något vi asiensvenskar vet, är det hur man ska bekämpa SARS, hur man ska ta hand om sig för att inte bli smittad och hur man ska gå tillväga om man misstänker att man är smittad!

Jag har väldigt svårt att se att någon som levt i ett samhälle som Taipei, Hongkong eller Peking med den otroliga hysterin som råder här, skulle vara dum nog att sätta sig på en svensk akutmottagning med feber och hosta!

Men media är media, och tyvärr lyssnar väl folk. Vi har redan fått meddelanden från folk som säger att de inte vill träffa oss förrän tio dagar gått. SLIPP DÅ!

WHO säger: "Wearing of masks by well persons who are travelling from an area with recent local transmission of SARS is not recommended by WHO." samt

"WHO recommends that those hosting persons arriving from an area with recent local transmission of SARS follow the following principles:
A person who is symptom free and has not been in close contact with a suspected SARS patient may freely be welcomed without any other measures. However, he or she should remain vigilant, and if symptoms develop within 10 days of arrival, contact the Medical Service of the hosting Organization/Institution in the country."

Läs mer på WHO:s hemsida.

Nu ropar de i högtalarna att de kommer att desinficera hela byggnaden i helgen igen. Bäst att ta hem vinet, med andra ord!

92-05-17

Dagens kroppstemperatur: 36,2 grader.

Usch, varför är jag här idag? Christian behöver fixa med sin dator som inte mår helt bra...

Igår hade vi middag hemma. Det var himlans trevligt! Åt lite köttfärssås och drack vin, som sen övergick till mer och mer mystiska drinkar. Det blev inte så sent, men blött...

En del foton finns här.

92-05-19

Dagens kroppstemperatur: 36,1 grader respektive 35,2 grader.

Matrix var riktigt dålig! Vi såg den i lördags, räknade med att det skulle vara vi och tre till i salongen. Tji fick vi! Det var en halvtimmes kö för att få biljetter, och vi fick platser på tredje raden...

Nåja, det är ju skönt att folk trotsar SAFS och ger sig ut på bio iallafall!

Jag kan inte rekommendera att gråta med munskydd på.

Jag såg en kvinna på TV som var halvt hysterisk och pratade med presidenten som var ute och försökte lugna folk genom att synas på gatorna. Hon grät och bad honom hjälpa dem som drabbats. Sedan svimmade hon.

Söndagen tillbringades delvis på gym, vi följde med Wiebke och Thorsten till deras gym och provade på lite. Jag testade Body Balance som min kollega Eva talat sig så varm för. Det var jobbigt, min kropp är inte speciellt böjlig. Den kanske kan bli...

Just nu gör den mest ont.

Christian lagade fantastisk god fläskfilé på kvällen och sen skulle vi titta på film på vår nya dvd-spelare. Men det var plötsligt ett mer intressant program på TV, tyckte Christian så jag gick och lade mig för att läsa vid 8-tiden. Läste säkert fyra sidor innan jag slockande som ett stearinljus i tyfon.

Vaknade naturligtvis pigg och glad klockan tre på morgonen...

92-05-20

Dagens kroppstemperatur: 35,6 grader.

Ojoj. Trots en otroligt god sömn på den nya, mögelfria, madrassen är jag som en klubbad hund idag.

Det blev ju inte bättre av att Economic Daily News ringde och pratade om sitt svenska nationaldagsskrivande. Många tidningar gör ett instick på olika länders nationaldagar och Vincent började vimsa om det här redan för en månad sedan. Då fick han ett brev underskrivet av Henrik att gå och tigga pengar med.

Men inte hade han lyckats kläcka ur sig att han dessutom ville ha 5-6 artiklar om Sverige. Helst redan på måndag. Detta säger han efter att ha gjort mig ordentligt sur genom att behandla mig som en sekreterare, varför jag inte alls hade lust att hjälpa honom.

Bilder får han fixa själv, han har fått adressen till en bildbank, och artiklarna borde han faktiskt också få skriva själv! Vi får se vad vi kan klämma fram härifrån, men det är lite kort om tid att skriva 5-6 artiklar om Sverige, svensk industri, högteknologi, bioteknologi, investeringar, kultur, resmål och berömda varumärken... Till på måndag. Eller torsdag, senast.

Så fort jag lagt på luren ringde en översättarbyrå och krävde att jag skulle översätta en text de hade fått på svenska, och de behövde den före klockan tolv. Jag kan inte säga att jag var mitt vänligaste jag... Dessutom har Peter deserterat, så jag kunde inte be honom göra det. Hon skickade brevet till mig och det var bara tre rader, så det gick ju fort. Men ändå...

När det äntligen var lunch och jag lyckats lokalisera vår svenska flagga som en okänd man vill låna, orkade jag inte ta mig någonstans för att äta, utan hamnade i kaféet i bottenvåningen, hos mina kompisar. De skrattade åt mig när jag inte förstod ens den enklaste kinesiskan, inte kunde bestämma mig för vad jag ville ha och dessutom inte skulle ha kaffe. Det sistnämnda ångrade jag efter maten och nu sitter jag här med en kopp.

Jag laddar inför dagens SARS-möte hos MoFA. Igår var det tydligen inga nya rapporterade fall och inga dödsfall. Trevligt. Men sen kom andra siffror som sa 39 nya fall och 12 dödsfall. Suck, det är helt omöjligt att veta vad som är sant och inte sant!

Christian frågade om jag hört följande, och om jag visste om det var sant:
En kassörska skall tydligen ha spridit sars till massor med folk. Hon var på en stort varuhus och sattes i karantän (eller nåt) och när hon kom tillbaka (symptomfri) och jobbat i 3-4 dagar fick hon feber och fick SARS.

Under dessa dagar skall tydligen över 20 000 pers ha handlat i hennes kassa (antalet kvitton).

När man tittar närmare på denna "sanning" tycker iallafall jag att den har stora likheter med ett internet-virus-hoax, eller vad tycker ni?

Man vidtog åtgärder så att hon inte skulle bli sjuk. (virusprogram) Alla var nöjda och glada. Men... Det lömska viruset slog till ändå, när ingen anade det, och hon smittade (skickade vidare) viruset till tusentals och åter tusentals människor...

Bara ett exempel på alla rykten som florerar här.

92-05-21

Dagens kroppstemperatur: 34,5 grader.

De har börjat med feberpistoler här istället för örontermometrar. Det innebär att varje gång du går in i byggnaden så riktar en vänlig man i munskydd en pistol mot din panna... Jag hoppas ingen av dem får en snedtändning en dag!

Ibland känner man sig som ett djur på väg till slakt. Speciellt på The Sherwood häromdagen där man monterat upp kameran på en ställning, så att man fick ställa sig och böja huvudet lite, innan man kunde sätta pannan mot pistolen.

92-05-22

Dagens kroppstemperatur i pistolen: 35,1. Betyder det att jag har feber?

Lamporna i hissen är utbytta mot blåflimrande ljus som ska döda alla bakterier som vågat sig in.

Igår var det WinDin igen, mycket trevligt! Fantastiskt god mat på ett litet ställe som hette Chopstix, och vi var tio pers. Efter maten blev det kaffe och mer tjejsnack på Starbucks.

När jag kom hem hade Christian varit ute på äventyr. Han hade velat hyra en film, men hade inget ID med sig, så det gick inte. Då frågade han vad det kostade att köpa Bend it like Beckham, som han nu ville se. 79 pix, svarade kassörskan. Du skojar, sa Christian, jag tar den! Men den är begagnad...?

Det gjorde inget att någon hade tittat på den före oss, den var bra ändå. Väldigt bra.

Jaha. Nästa roliga regel. Efter temptagning, handtvätt och pratförbud i hissen så har de nu kommit på att man inte får komma in i byggnaden utan att ha ansiktsmask på sig! Jisses. Jag har ännu inte haft mask på mig en enda gång, men det lär väl ändra sig nu. Henrik föreslog att vi skulle skriva till ett svenskt företag som säljer hela skyddsdräkter och be dem sponsra oss med några sådana. Så vi kan ha på oss dem när vi går in i byggnaden och åker i hissen.

Herrejösses, var ska detta sluta?

Idag stod det i tidningarna att man ska förbjuda apoteken att sälja febernedsättande medel. För att folk äter dessa istället för att gå till doktorn.

Min lilla fundering är då: Kanske informationen till folk är felaktig, eftersom de beter sig på detta sätt?

92-05-23

Dagens kroppstemperatur: 36,0 grader.

Nu mäter de både på morgonen och efter lunchen. Och om du går ut och tar en kaffe, eller kanske går på ett möte. Ingen risk för feber i byggnaden, iallafall.

Henrik blev stoppad innan han körde in i garaget, och de gav honom ett munskydd att ha på sig. I bilen.

Det där med munskydd på när man ska in förbryllar mig lite. Det är inget påbud om att alltid ha munskydd på jobbet, eller kanske när man går på toa eller går i korridorerna i den "allmänna" delen av byggnaden.

Så man tar på sig munskyddet innan man går in genom dörren, och tar av sig det igen när man har tvättat händerna. Vad var det bra för nu igen?

Dessutom, enligt dem som vet, så hjälper inte munskyddet mot virus. Men det kanske man inte ska tala om för taiwaneserna, då blir de ännu mer hysteriska och då tvingas vi ha skyddsdräkter.

Igår var jag iallafall och träffade Jessica och tog en fotmassage.

Det var lite förvirrat när jag inte kunde tala om vem som var "min" massör, utan bara sa "En snygging". De ropade "Snygging, kom ut!" men ingen visade sig...

De frågade hur han ser ut, och jag sa "Tja, han är väldigt snygg och han är ganska ung." På frågan om vilket hudfärg han hade (!) svarade jag tvekande "Ganska mörk".

Japp, nr 18, kom ut!

Och där kom min söta massör och vinkade åt mig. Han hade nog redan känt igen mig på rösten...

Sen åt vi en jättegod middag för inga pengar alls, och åkte hem. Jag sov som en stock, man blir så otroligt avslappnad av en fotmassage. Kan varmt rekommenderas!

Imorgon är det middag hos Corbett, Christians chef, och Irene, Corbetts fru. Vi ska till deras vackra villa i Yangmingshan på BBQ och kanske en hikingtur i bergen. Det ska bli jätteskönt att komma ut i naturen lite igen!

Mera hysteri. Det är ett seminarium anordnat, i Sverige, nästa vecka. Det ska presentera och förklara vad Taiwan och Korea är, för de som är intresserade av marknaderna.

Nu blir det troligen inställt.

Talarna från Korea vågar inte åka till Sverige och delta på seminariet om inte Henrik sitter i karantän i tio dagar först. Hallå?

92-05-26

Dagens kroppstemperatur: 36,0 grader.

Nu börjar det bli riktigt roligt. Kina hävdar som bekant överhöghet över Taiwan, därför kan inte Taiwan delta i WHO/WHA. Kina hävdar att man sedan utbrottets början har hjälpt Taiwan medicinskt. Vilket man naturligtvis inte har.

Nu i helgen kom det ett erbjudande om en donation från fastlandet till Taiwan, för att hjälpa till i kampen mot SARS.

Vänta här nu... Om Kina bestämmer i Taiwan, har full insyn i landets hälso- och sjukvård och dessutom har hjälpt landet att motarbeta SARS sedan sjukdomen bröt ut... Varför kommer man nu och erbjuder en "donation"?

Taiwan avböjde med motiveringen "Det där behöver ni bättre själva. Om ni behöver mer hjälp är vi villiga att hjälpa er med det."

Politik på hög nivå.

Helgen var väldigt trevlig. Vi var uppe hos Corbett i Yangmingshan och grillade. En jätteskojig grill som vi eldade på rätt länge - pyromanen i mig kröp fram igen. Vi var där hela eftermiddagen, pratade, åt, promenerade, pratade mera, drack lite vin. Mycket folk som kom och gick.

Corbett klädde sig i mycket praktiska, men något osexiga, snickarbyxor. Sen kom en berömd skådis och behövde hjälp med att lära sig spela saxofon, så Corbett satte sig med den vita saxen i knät - iklädd snickarbyxor. Mycket snyggt!

De hade en liten vovve också, Boll-boll - Qiuqiu. Honom hittade de vid vägkanten en bit bort när han bara var ca åtta veckor gammal. Han var rädd för att gå över gatan så Corbett räddade honom. Jättesöt hund, men totalt utan bollsinne! Jag har aldrig sett en så klantig hund! Han hade ingen aning om hur han skulle fånga bollarna i luften, han fick dem hela tiden på näsan. Men skoj hade han, precis hela dagen! Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Då och då tröttnade han och gick till Christian för att bli kliad bakom örat, och sen var det full fart igen.

Christian som inte ens gillar hundar.

Jisses. Nu börjar studenterna vakna. Det tar minst två månader att få studentvisum/uppehållstillstånd till Sverige, så nu kommer de i horder. Idag hade jag tre intervjuer, skulle haft fyra men en ombokade till imorgon.

Den här veckan har jag nio intervjuer inbokade, än så länge.

En flicka skulle till Linköping, och hennes mamma var hemskt orolig. Hon ringde mig för någon månad sedan och frågade om hon behövde skicka med flickan en massa saker, eller om man kunde köpa kläder och mat och sånt i Linköping? Jag tror dock att jag lyckades lugna henne något idag.

92-05-27

Dagens kroppstemperatur: 35,2 grader.

Vår server är trasig igen. De skulle uppdatera den från Stockholm i fredags och något gick fel. Nu kommer vi inte åt den över huvud taget. Vi kommer inte åt Internet eller mail, inte ens de dokument vi sparat på servern istället för på vår egen hårddisk. Och Stockholm kommer inte på vad det är för fel, utan säger att det är hårdvarufel. När hela burken är full av felmeddelanden från i fredags...

Till slut fick vi igång den.

03-05-29

Dagens kroppstemperatur: 34,0 grader.

Det gäller att hänga med i svängarna! I lördags deklarerade man ifrån hälsoministeriet att det nu var faran över och att alla kan leva som vanligt.

Tja, inte riktigt som vanligt, man ska ju ta tempen några gånger om dagen och helst rapportera det till hälsoministeriet också. Och så måste man ha ansiktsmask i tunnelbanan och i byggnaden och tvätta händerna, så klart.

Men redan börjar det luckras upp. Folk är väl trötta, helt enkelt. Vi var på SOGO igår och tittade runt lite, och ombads ha munskydd på oss när vi gick in i varuhuset. Efter en eller två rulltrappor tröttnade vi, liksom många andra, och tog av oss dem. Det går ju inte att andas ordentligt! Ingen sade något.

Imorse när jag gick in i byggnaden hade jag glömt mitt munskydd hemma, men fick gå in ändå.

Nu ropar man varje dag att "Åh, vad bra det går, nu har vi vikande siffror för femte dagen i rad, i mitten av juni är vi SARS-fria!"

Liiiite väl snabbt att ropa faran över om du frågar mig. Men det gör ju ingen. Som tur var. Egentligen är jag ju glad över att det kan lugna ner sig och att det inte är så hysteriskt längre. Men jag tycker det är konstigt att gå från hysteri till kolugn på en kvarts sekund!

03-05-30

Dagens kroppstemperatur: 35,3 grader.

Inget munskydd behövdes idag heller.

På tisdag är det SARS-möte hos Mofa igen. Jag har inte varit på mer än ett men nu sa Raylene att jag verkligen måste gå! De ska nämligen dela ut termometrar till alla, såna där pistoler som de har här nere. Och en sån måste vi ju ha, så vi kan ta tempen ordentligt på varandra varje dag, två gånger om dagen...

Ikväll blir det middag och bio med Thorsten och Wiebke och imorgon är det drakbåtsfest. Istället för den inställda festivalen ordnar kanadensarna fest, det måste vi ju gå på!

Idag är det mindre än två veckor kvar tills vi åker hem på en hel månad!

Inte... KLM har just ställt in vår fligth den 12 juni från Taiwan. Suck.

Nu får vi se vad de säger om att boka om Christian till den 13 - han har en tremånadersbiljett och det var sista dagen han kunde vara borta. Men lite flexibla får de väl fan vara när de plötsligt ställer in vårt flyg!!!

Nu fick jag just bekräftelsen på att de kunde boka om oss till en dag senare. Alltså landar vi den 14 juni istället. Det är väl ok.

Då åker vi förhoppningsvis hem en dag senare också, så kan vi vara med och fira Atott på hennes 35-årsdag! Inte illa det heller!

Nähä. Puckade KLM har inga flighter den 13 juli.

Varför ska det vara så krångligt?

Tja, vi får väl se hur det går. Håll tummarna.

92-05-31

Dagens kroppstemperatur: 36,4 grader.

Vi hittade världens trevligaste café! Det ligger i närheten av där vi bor och jag har gått förbi det tusen gånger och tänkt att jag skulle dit. Nu äntligen tog vi oss tid och gick upp för den smala trappan.

Precis där man kommer upp var en kafferostningsmaskin, vilket lovade gott. Ett litet trevligt café med en pytteliten kvinna i. Massor av olika kaffebönor i olika stora burkar, Christian blev överlycklig. Vi blandade två olika sorter och hon malde bönorna på studs.

Sen kom hon med en liten apparat till bordet som fixade kaffet åt oss. Vattnet värmdes av en låga och ångan sögs över i en glasbehållare där kaffet var. När allt vatten åkt över vägde glaset tyngre och lyfte upp kannan, så att en litet lock slog av lågan. Så blev det baksug och kaffen åkte tillbaka in i kannan.

Praktiskt värre och ett otroligt gott kaffe. Våfflor fick vi till också. Det blir stamcafét hädanefter! Fantastiskt trevligt.

Sen gick vi och klippte Christian i en salong längs vägen, så nu är han också fin.

Jag var och klippte mig i torsdags, det blev riktigt fint. Det enda är att jag ser ut precis som jag gjorde när jag gick andra ring i gymnasiet... Färgade det knallrött igen också.

Ikväll är det drakbåtsfest. Själva drakbåtsrodden blev ju inställd pga SAFS men kanadensarna ordnar festen iallafall. Eller kanske just pga det. Det blir nog väldigt livat.

Igår var vi ute och åt sushi med T&W, på en sån där restaurang där det är ett litet tåg som åker runt, så får man plocka vad man vill ha. Jättegott! Sen skulle vi ut och dricka lite flashiga drinkar, men gick fel först, så när vi kom dit vi skulle var det fullt. Om vi inte ville betala 3000 för ett bord, förståss. Och det ville vi inte, vi ville bara ha en drink var, och definitivt inte betala för sånt vi inte druckit.

Så vi gick vidare. Nästa ställe var ännu värre, 4000 per bord. Det sista stället ville ha 2000 per pers! Det var dock nästan tomt så när vi tvekade kom det en tjej och sa att det skulle gå bra ändå. Så vi stannade där.

Enda problemet var att det var en karaokebar också. Taiwaneserna sjöng, den ena värre än den andra. När en av dem gick tillbaka till bordet applåderade Christian åt honom.

En stund senare fick Christian plötsligt en whisky, betald av mannen som han just applåderat. Vi skrattade nästan ihjäl oss.